Experterna: Det här är brottslighetens orsaker – och lösningar
Trots stora satsningar på åtgärder som ska minska och förebygga brottslighet pekar kurvan för den grova kriminaliteten inte nedåt. Därför har Stockholms Handelskammare gett professorn i kriminologi, Per-Olof Wikström från University of Cambridge, i uppdrag att ta fram rapporten ”När brott blir ett acceptabelt handlingsalternativ”, som bygger på den senaste forskningen. I samband med rapportsläppet arrangerades ett seminarium där experter från myndigheter, näringsliv och politik samlades för att diskutera orsaker till kriminaliteten – och vilka lösningar som finns.
Varför begår vissa människor brott, medan andra inte gör det? Vilka förebyggande insatser i samhället ger effekt? Vad kan skola, myndigheter och näringsliv göra ytterligare för att förebygga, och minska, brottsligheten?
Vid Stockholms Handelskammares seminarium ”Hur når vi kriminalitetens rötter?” presenterade Per-Olof Wikström, professor i kriminologi vid universitetet i Cambridge och en av den akademiska världens mest inflytelserika kriminologer, den nya rapporten ”När brott blir ett acceptabelt handlingsalternativ”. Den är skriven på uppdrag av Stockholms Handelskammare och i rapporten ger Per-Olof Wikström en analys av orsakerna till brottslighet och hur de påverkar inriktningen av det brottsförebyggande arbetet.
Under det förlängda lunchseminariet presenterade Per-Olof Wikström forskningen i den nya rapporten och representanter från politik, myndigheter och näringsliv gav sina perspektiv kring hur kunskap om orsaker till brott kan användas för att förbättra arbetet mot kriminalitet.
LÄS RAPPORTEN: ”När brott blir ett acceptabelt handlingsalternativ”
Tio röster från seminariet ”Hur når vi kriminalitetens rötter?”
”Min utgångspunkt är lite dyster och det är att det brottsförebyggande arbetet i allmänhet saknar en kunskapsgrundad styrning och samordning och därför sällan är framgångsrik. Jag har jobbat med det här i 40 år och inte mycket har hänt vad gäller brottsprevention. Mitt huvudargument är att det beror på ett bristande intresse eller oklarhet bland brottspreventionens centrala aktörer när det gäller frågorna ’Vad är det som är brottslighetens grundläggande orsaker? Vad är det vi ska påverka.”
Per-Olof Wikström, professor i kriminologi vid universitet i Cambridge, om syftet med rapporten ”När brott blir ett acceptabelt handlingsalternativ – en analys av brottslighetens orsaker och dess implikationer för inriktningen av det brottsförebyggande arbetet”.
”Jag håller med om att man behöver samla sig runt en analys nationellt, regionalt och lokalt. Nu är det som att alla tar sin favoritförklaring och så ska det skapas en insats utifrån det. Vi måste samla oss mer, även politiskt, för att komma framåt i frågan. På kort sikt krävs ökat fokus på både repressivt och brottsförebyggande arbete på det lilla antalet som står för det grova våldet och som Per-Olof Wikström benämner i rapporten som ”den sekundära angreppspunkten”. Att få ned skjutningarna och dämpa våldsspiralen är det absolut viktigaste nu.”
Karin Svanberg, chef på enheten för utveckling av brottsförebyggande arbete vid Brottsförebyggande rådet, Brå, om vad hon anser behövs för att vända utvecklingen i Sverige när det gäller den ökande gängkriminaliteten med det dödliga skjutvapenvåldet och sprängningarna.
”Jag tror att det räcker för många här att åka till Fittja till exempel, eller att ute i landet besöka närmsta matbutik eller torg. Då kommer man att kunna se grupper av individer som nästan helt öppet säljer narkotika. Hur kan man tillåta att man har sådana miljöer för de som bor där och för de som går i skolan i närheten? Vems är ansvaret för att det fortsätter tillåtas? För de barn som växer upp där blir en del av de som säljer narkotika förebilder, det blir tillåtet att göra en karriär av att sälja droger. Min bild är att den här normförskjutningen som man pratar om börjar med att det där är normalt i ens lokalsamhälle. I lokalsamhället har det fått hålla på så pass länge att våldet har blivit en normal ingrediens – som i dag innefattar otroligt unga personer som gör den här karriären för att det är normalt och en norm som accepteras.”
Diamant Salihu, journalist på SVT och författare till boken ”Tills alla dör”, om hur moraluppfattningar och normer har förskjutits i vissa områden och skapat miljöer som accepterar och normaliserar brottslighet.
”Jag blir rasande när jag hör myndighetsföreträdare som säger att ungdomar saknar livschanser. Vad är det för dumheter? I ett land som Sverige saknar man inte livschanser. Vi behöver alla tala om för våra barn och unga att man faktiskt kan påverka sin situation. Vi behöver hjälpa till och peka ut ’ta häng på de där i stället’ och peka på att livschanser finns, för annars blir ju det en självuppfyllande profetia. Jag vänder mig också emot offertänket, det är inte bra. Alla kan vi hjälpa till! Jag brukar säga till näringslivet att inte bara anställa era kompisars ungar till sommarjobb och extrajobb, utan att tänka på de familjer som kanske saknar nätverk och vända sig till dem. Bara en sådan enkel sak: alla kan göra något och det betyder så mycket.”
Carin Götblad, polismästare vid NOA (Nationella Operativa Avdelningen) om att det behövs en tydligare styrning i det brottsförebyggande arbetet.
”Insikten är att ingen vill vara kriminell. Vår upplevelse är att det är ett val man gör när man inte tror att man kommer att bli inkluderad i det samhälle som är normen. Då blir valet att begå brott ett alternativ. Det vi måste göra är att ge varenda unge hopp och tro om att de kommer att bli en del av normen. Men vi har en splittring och en segregation som pågått under lång tid i Sverige och som vi inte har lyckats hantera. Och det kanske inte är så att vi har en moralisk norm utan att vi har flera parallellstrukturer.”
Johan Oljeqvist, vd för Fryshuset, om att Fryshuset, bland mycket annat, arbetar med brottsprevention och att försöka påverka de ungas moraluppfattningar.
”De senaste tio årens utveckling är en följd av, eller ett symtom på, de senaste 30 årens ineffektivitet när det gäller brottsförebyggande arbete, och i synnerhet när det gäller den grova brottsligheten. Främst från polisiärt håll, men även som samhälle, har vi inte varit tillräckligt kraftfulla i att tidigt stoppa den här utvecklingen. Vi har inte tagit tidiga signaler på allvar, vi har inte satt in kraftfulla åtgärder tidigt utan har alltid varit tvåa på bollen. När det har blivit rubriker, då reagerar samhället. Jag skulle säga att när det blivit rubriker är det väldigt mycket retorik, men avsaknad av konkreta handlingar. Även när vi har gjort saker har det inte alltid varit kunskapsbaserat och framför allt har vi inte kopplat på utvärderingar.”
Amir Rostami, docent och lektor i kriminologi, om vad som förklarar utvecklingen av den ökande grova brottsligheten som vi sett det senaste decenniet.
”Vi tror att i framtiden kommer man att behöva konkurrera om sina hyresgäster. För att kunna konkurrera och upplevas som en attraktiv hyresvärd måste ett område vara tryggt, helt och rent. Utöver det har vi ett stort fokus på utemiljön, vi gör det tryggt. Det ligger i konflikt med vad Per-Olof Wikström har sagt tidigare, men finns det inte en trygghet i ett boendekvarter och lokalsamhälle kommer man inte att kunna hantera brottsligheten där. Utöver det arbetar vi i vår fastighetsförvaltning väldigt aktivt med att motverka olaga andrahandsboenden, madrassboenden. Så fort vi märker att någonting bryter mot det civilrättsliga avtalet, hyresavtalet, kommer vi att motverka det med alla medel som står till förfogande. Vidare har vi absolut nolltolerans när det kommer till hot och våld, både för vår personal och våra underleverantörer. Vi polisanmäler och nyttjar alla tillämpliga kanaler. I alla våra fastigheter skapar vi en norm: så här ska man bete sig om man är hyresgäst hos Einar Mattsson.”
Martin Fors, fastighetschef på Einar Mattsson, om hur de som fastighetsbolag engagerar sig i brottsprevention.
”Jag tycker att näringslivet har en viktig roll i att opinionsbilda och påverka beslutsfattare och politiker. Jag tycker också att näringslivet har en viktig roll när det gäller att samverka för att förhindra att brott begås och att öka tryggheten. Det handlar om att öka tryggheten på olika sätt – och hur man kan göra det. Det är inte riktat mot individer, men jag tycker även att företagare kan vara viktiga aktörer för att minska brottsbenägenheten mot individer genom att, som Carin Götblad sa, ge jobb, sommarjobb och stöd till ungdomar. Sist men inte minst tycker jag att det är dags att ta nästa steg, och det handlar om att se vad det offentliga och det privata skulle kunna göra tillsammans. Den rågången har hittills varit allt för intakt.”
Lena Nitz, brott- och trygghetsexpert på Svenskt Näringsliv och före detta ordförande i Polisförbundet, om hur hon ser på näringslivets roll när det kommer till att bidra till det brottspreventiva arbetet.
”Det räcker inte med att eleverna bara ska klara skolan, man ska också bibringa sunda värderingar. Med detta sagt är det inte skolan som har det principiella huvudansvaret utan det måste vara föräldrarnas ansvar. Men från det offentliga är skolan ett viktigt verktyg av det enkla skälet att barnen tillbringar en stor del av sin vakna tid i skolan. Skolan har historiskt sett alltid haft ett fostrande uppdrag och jag tror att det är väldigt viktigt att det fortsätter så – och även förstärks.”
Fredrik Kärrholm, riksdagsledamot (M), om skolans ansvar och roll – utöver att förmedla kunskap.
”Vi har ett gemensamt ansvar för den här lilla platsen på jorden, alla vi som bor här, och begår man ett brott här så begår man ett brott mot sitt land – som man kanske är stolt över om man känner sig inkluderad i det. Vi skulle kunna lägga alla pengar som går till projekt och lägga det på allmän värnplikt, införa det i morgon och då få koll på tusen 18-åringar bara från Södertälje varje år som får mönstra, kallas in och som kanske bor svart eller har det svårt eller vad som helst. Det är en gemenskap och det är ett exempel på vad vi skulle kunna göra. Skolan är det enda ställe där vi möter alla barn i kommunen. I Södertälje försöker vi också få in alla barn från ett års ålder i förskolan för att man ska få någon gemenskap, som en del saknar.”
Boel Godner, kommunstyrelsens ordförande i Södertälje (S), om vikten av att skapa en gemenskap för alla barn och unga.
