Experternas trendspaningar: Så tar Stockholm nästa kliv som 15-minutersstad

Konceptet 15-minutersstaden beskriver i vilken utsträckning som invånare inom en viss radie har tillgång till tjänster som kan fylla alla dagliga behov inom en kvarts promenad eller cykeltur. Som dagliga behov räknas till exempel utbildning, sjukvård, kultur, grönytor och butiker. 

Med hjälp av data har Stockholms Handelskammare brutit ned Stockholmsregionen från kommunnivå till hyperlokal nivå och undersökt hur tillgången till olika slags tjänster ser ut i det mer lokala samhället. Områdena har sedan mappats upp utifrån huruvida de boende har 5, 15 och 30 minuters gångavstånd eller cykelavstånd till de olika sociala och urbana funktionerna.  

Konceptet 15-minutersstaden kan tyckas enkelt, men när det granskas närmare blir det mer komplext. Det var en av slutsatserna som lyftes under Stockholms Handelskammares seminarium.  

– När vi tittar på Stockholm är det intressant att se att de flesta stadsdelar, och i synnerhet innerstaden, redan är 15- och till och med 5-minutersstäder. Något som kan utvecklas ytterligare är att man bygger ihop de olika stadsdelarna mer med varandra, sa Emily Nagler, näringspolitisk analytiker på Stockholms Handelskammare, när hon tillsammans med Daniella Waldfogel, vice vd på Stockholms Handelskammare samtalade om rapporten ”Making Stockholm Closer” vid det fullsatta seminariet.

LÄS ÄVEN: Så står sig Stockholm som 15-minutersstad

Seminariets Keynote Speaker var Jean-Louis Missika, tidigare vice borgmästare i Paris med ansvar för urbanism och attraktivitet. Han delade flera erfarenheter från tiden som vice borgmästare – bland annat hur Paris valt att nyttja konceptet, tankesättet bakom 15-minutersstaden och hur detta på flera sätt förändrat Paris som stad

– 15-minutersstaden är ett nytt urbant narrativ som syftar till att skapa en mer polycentrisk stad med mindre biltrafik och föroreningar. Men stadsutvecklingskonceptet är egentligen inte nytt. Däremot har det här lokala perspektivet fått ett uppsving i en tid då vi verkligen behöver utveckla våra städer i en hållbar och tillgänglig riktning, sa Jean-Louis Missika. 

Världens städer har förändrats under den andra halvan av 2000-talet i takt med att befolkningen växer. Något som Jean-Louis Missika lyfte som en viktig faktor till varför förändringar i stadsutvecklingen måste till:

– Flera städer har under de senaste årtiondena blivit megastäder med en population på 10, 20 eller 30 miljoner invånare. Det här får självklart konsekvenser, så som långa pendlingsavstånd för många, föroreningar, trängsel och minskad social interaktion mellan människor i olika stadsdelar. Samtidigt används fortfarande en stor andel av ytan till biltrafik, sa han, och fortsatte: 

– Att designa offentliga ytor på ett smart sätt är i dag en av stadens allra största utmaningar. Här borde man se till tre viktiga principer: att hitta en tillgänglighetspolicy som gynnar fotgängare, cyklister och kollektivtrafik, att man reglerar och främjar etablering av butiker som matchar kvarterets behov, och att man börjar se över och utnyttja befintliga byggnader på nya sätt. Här kan man kan till exempel börja med att titta närmare på hur skolorna nyttjas.

Brinner du för stadsutveckling? Ansök till nätverket Urban Development 

Jean-Louis Missika lyfte även de utmaningar och risker som han ser finns med konceptet 15-minutersstaden.  

– Vill man införa konceptet behöver man säkerställa att 15-minutersstaden inte bara blir till för de välbeställda utan också något som kommer alla invånare och besökare till del. Det är också viktigt man som stadsplanerare och politiker förstår att man inte kan tvinga stadens invånare att nyttja staden på ett visst sätt – all utveckling måste ske i dialog och interaktion med de som använder stadens olika platser till vardags.

I det efterföljande panelsamtalet medverkade Lars Strömgren, trafikborgarråd (MP) för Stockholms stad, Mark Humphreys, regionchef och partner påTengbom, Per Ankersjö, partner på A Beautiful Soup och Helena Ågren, stads- och affärsutvecklare på Alecta Fastigheter. 

Flera av fördelarna med en utveckling av den mer nära, lokala staden lyftes av panelen. Lars Strömgren (MP) pratade om cykelns roll. 

– Paris inspirerar alltid i sådana sammanhang. För Stockholms del tror jag att cykeln har en jättepotential just i att överbrygga mellan stenstad till abc-stadsdelar och sedan till ytterstaden. Elcykeln har särskilt stor potential. Vi kan inte bygga system om vi hela tiden utgår från maxkapaciteten, för då kommer vi att bygga system som under vissa tider på dygnet inte används alls. På så sätt skapar cykeln ett mycket mer flexibelt sätt att nyttja transportrummet, sa Lars Strömgren. 

LÄS RAPPORTEN: "Making Stockholm Closer"

Per Ankersjö lyfte betydelsen av att skapa en mänskligare stad med mer cykelmobilitet och hur möjligheten till att skapa fler möjligheter till interaktioner genom stadsplanering. 

– Oavsett om vi pratar kvarter eller stadsdelar så ska allt finnas tillgängligt. Sedan kan det vara sju eller 16 minuters avstånd till vissa saker, men mixen som efterfrågas ska finnas. Den kan man ha i innerstan, det är förstås lättare, men den bör också vara idealet när vi bygger och utvecklar ytterstaden så att alla får ta del av kvaliteten som det innebär att bo i en sådan miljö. 

Mark Humphreys pratade om Stockholms potential till att bli en bilfri innerstad.  

– 15-minutersstaden är en självklarhet för Stockholm och Sverige. Rapporten ”Making Stockholm Closer” är ett betyg på hur fantastiskt Stockholm redan är, och det ska vi vara stolta över. Men det finns saker som visar att vi kanske inte vågar gå tillräckligt långt. Jämfört med Stockholm möts förändringar i Paris egentligen av ett ännu starkare motstånd från invånarna, men trots detta har Paris lyckats göra fantastiskt modiga satsningar. Stockholm skulle kunna våga mer och till exempel stänga huvudgator och göra dessa till gå- och cykelgator året om. Det är ganska vågat, men jag vill gärna se mer sådant i Stockholm, sa Mark Humphreys. 

Balansen i att satsa på det lokala och samtidigt lägga krut på att upprätthålla dynamiken i en storstad var något som Helena Ågren lyfte, samt vad en 15-minutersstad innebär i praktiken. 

– Ibland pratar vi om 15-minutersstaden som ett koncept, ibland pratar vi om det som ett ideal. Jag tror att vi måste bottna i vad vi menar. När vi pratar om det som ett ideal, menar vi då att det är något som vi ska följa slaviskt, eller är det här ett koncept som vi kan plocka delar ur och som gynnar stadsutvecklingen i stort? Jag tror dock inte att det ena behöver utesluta det andra, sa Helena Ågren.