Hur reser man sig efter två förluster?

EU:s läkemedelsmyndighet hamnade i Amsterdam, inte i Stockholm-Uppsala. Och OS 2026 tilldelades Milano-Cortina i stället för Stockholm-Åre. Hur reser sig en region efter två sådana blytunga förluster?
Ishockey mål med texten "Stolpe ut"

Till slut stod Sverige och 18 andra europeiska länder mot varandra. En efter en föll de bort och finalen blev gastkramande. Vid ställningen 13–13 kom avgörandet, efter lottdragning kunde holländska Amsterdam utropas till vinnare, och reaktionerna från den italienska tvåan Milano lät inte vänta på sig: ”Som att förlora en final på straffar”, konstaterade EU-ministern Sandro Gozi. 

Det kunde ha varit ett mästerskap i vilken idrott som helst. Nu var det inte det. Den trofé som Amsterdam lämnade Bryssel med i november 2017 var att de hade vunnit EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten som låg i Storbritannien och som i och med brexit behövde ny placering. 

För Sveriges del var EMA-omröstningen en besvikelse. Huvudstadsregionen ansökte om att få placera myndigheten i Solna, men åkte ut redan i första omgången och såg möjligheten till cirka 1 000 jobb och 30 000–40 000 hotellnätter för cirka 4 000 besökande experter per år försvinna i ett nafs. ”Jag hade hoppats på att vi skulle få mer stöd”, suckade dåvarande svenske EU- och handelsministern Ann Linde efteråt. 

Ett och ett halvt år senare, i juni 2019, var det dags igen. Ansökan om att få arrangera vinter-OS 2026, med Stockholm som huvudort, såg länge ut att gå vägen, men återigen, och för åttonde gången i OS-sammanhang, föll Sverige på målsnöret. 

Frågan är: hur hämtar man sig efter något sådant? Hur repas mod för att våga söka något någonsin igen? Och ja, eftersom det i det sistnämnda fallet handlar om idrott och i det förstnämnda framstod som om det vore en EM-final finns det skäl att fråga någon som har koll på den världen:   

 – Efter en förlust måste man få vara arg; alla känslor ska valideras, säger Göran Kenttä, idrottspsykolog vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH. Men utmaningen blir sedan att inte älta och grubbla. För det finns alltid lärdomar att ta med sig för framtiden. Så är det säkert också i dessa fall.  

Visionen om att bli bäst i Europa 

För Stockholms Handelskammares vd Andreas Hatzigeorgiou var både ansökan om EMA och OS ypperliga möjligheter att påbörja den långsiktiga visionen om att bli Europas bästa storstadsregion. EMA-ansökan var till stor del till och med Handelskammarens eget initiativ, berättar han.    

 – När brexit var ett faktum pratade vi tidigt om att inte bara se det som hot utan också som möjligheter. Och en av de saker vi insåg var att Storbritannien inte längre kunde vara hemvist för EU-myndigheter. Därför inledde vi kampanjen med att få EMA hit. Vi såg det som ett sätt att bättra på regionens attraktionskraft genom att vara proaktiva och snabbfotade. Att Handelskammaren tidigt anslöt sig till OS-kampanjen var lika självklart. Och där låg mer i potten än att få fart på näringsliv och locka hundratusentals turister.    

 – Ambitionen var att arrangera historiens första hållbara vinterspel, vilket hade gett rejäl skjuts för det nödvändiga hållbarhetsarbete som staden står inför, säger Andreas Hatzigeorgiou. Dessutom såg vi OS som en potentiell integrationsmotor, där idrotten kunde hjälpa till att skapa ett mer inkluderande samhälle.   

Nu blev det varken det ena eller andra och besvikelsen var stor. Dagen efter EMA-debaclet publicerade Stockholms Handelskammare en debattartikel i Dagens Industri, bland annat signerad Andreas Hatzigeorgiou, med rubriken ”Förlusten måste ge krisinsikt”. Där konstaterades ett par faktorer som hade resulterat i att EMA gått regionen ur händerna, som bostadsbristen samt den flygskatt som införts och som stärkt känslan av att regionen låg långt från händelsernas centrum. Debattartikeln pekade också ut vad regionen gått miste om: en skjuts till att göra Sverige och huvudstadsregionen till det främsta medicinska och health tech-klustret i Europa.  

”Hade lyft hela regionen” 

Ylva Williams, vd för Stockholm Science City, kan intyga att beskrivningen av vad EMA på plats i regionen kunde ha betytt. Stiftelsen hon basar över har till uppgift att stärka regionens konkurrenskraft inom grenen life-science, och bidrog i kampanjen med de vetenskapliga argumenten för ett EMA i Solna.   

 – Självklart hade det varit värdefullt att få EMA hit, säger hon. Inte minst hade det lyft hela regionen att ha alla de experter som hör till myndigheten i närheten. Samma slags skjuts hoppades OS-bolagets vd Richard Brisius på, och han medger att besvikelsen var stor när Internationella olympiska kommittén meddelade att Milano-Cortina och inte Stockholm- Åre tog hem spelet. 

Samtidigt fann han tröst:    

 – Ibland vinner man, ibland förlorar man och denna gång förlorade vi efter att ha gjort allt vi hade kunnat, säger han.   

Önskan om tidigare kraftsamling   

På frågan varför såväl EMA som OS gick regionen ur händerna ger de involverade i respektive kampanj likartade svar. Richard Brisius önskar att den samlade kraften från kommun, regering, idrottsrörelse bakom OS-ansökan funnits tidigare. Stockholms stad sa först nej till OS men ändrade sig ett halvår före omröstningen. Regeringen ställde sig bakom ansökan först i april 2019, två månader före avgörandet. 

Ylva Williams menar å sin sida att hon saknade en ”gemensam målbild” från samtliga aktörer bakom EMA-ansökan. Hon jämför kampanjen med att söka ett vanligt jobb:    

 – Jag ville driva en stark kampanj hela vägen, andra ville mer lägga fram argument och se om de höll. Jag säger inte att det ena är mer rätt än det andra, men om jag söker jobb lämnar jag inte bara in mitt CV, utan jag söker jobbet och börjar sedan direkt förbereda mig för intervjun.   

En gemensam målbild avgörande   

Idrottspsykolog Göran Kenttä kan intyga att såväl Richard Brisius som Ylva Williams har rätt: en gemensam målbild är avgörande för att nå framgång. Han tillägger att en gemensam strategi också är av värde i det läge som EMA- och OS-kampanjen sedan hamnade i, när motgångarna var ett faktum.    

 – Generellt är vi mycket bättre på att dra i gång och förbereda oss inför något än att hantera det som kommer sedan, säger han. Redan från början behövs en plan för hur man går vidare efteråt. Efter att i många år följt idrotten på nära håll har han lanserat ett begrepp för detta: Exit strategy. Vid vinst är det sällan ett problem, då blir det medaljceremoni, fest och middag. Men vad händer om man åker ut redan i försöken?    

 – Även vid förlust och besvikelse är det viktigt att samla ihop gruppen och göra snyggt avslut. Då blir det lättare för alla att gå vidare efteråt. 

Som idrottspsykolog talar han gärna om behovet av att ha både resultat- och prestationsmål.    

 – Tittar du bara på resultatet är det svart eller vitt. Inom idrottspsykologin försöker vi belysa saker mer konstruktivt genom att titta tillbaka på vad man ändå gjorde bra, och vad man kunde ha gjort bättre.  

Styrkan från universiteten  

Den analysen har förstås också utförts vad gäller EMA- och OS-ansökan. Och i båda fallen har de inblandade upptäckt lärdomar, liksom sådant de känner stolthet för. 

Ylva Williams talar gärna om den kraft som uppstod när väl alla politiker, näringsliv och organisationer gick samman. För att inte tala om styrkan från regionens tre universitet.    

 – Faktum är att om regionens universitet skulle slås ihop hade vi haft 100 000 studenter och varit fyra på Times Higher Education-ranking, med bara tre amerikanska universitet framför oss. 

Det kunskapskapitalet, liksom erfarenheten om det goda samarbete som till slut ägde rum i samband med EMA-ansökan, tror Ylva Williams kan bära frukt i framtiden. Och det behövs. För även om Stockholm är fortsatt stark i branschen håller konkurrensen på att hårdna, i och med att andra regioner i världen växer sig starkare. 

OS-bolagets Richard Brisius är inne på ett liknande spår:    

 – En viktig erfarenhet är faktiskt den väckarklocka som förlusten blev för många. Jag tror, och här räknar jag in mig själv, att det råder en uppfattning om att Stockholms och Sveriges varumärke är så oerhört starkt ute i världen. Och det är starkt, men oj vad mycket mer det finns att göra för att få hit arbetskraft och turister.   

Åttonde gången utan framgång  

Kritiken mot ansökan, att det var åttonde gången Sverige sökte utan framgång och att det får vara bra nu, tar han lätt på.    

 – Att vi har sökt så många gånger beror på att det finns människor som inser att detta skulle bli bra, säger han.

Richard Brisius har numera lämnat sin roll då OS-bolaget avvecklats. I stället är det mycket upp till Sveriges olympiska kommittés, SOK, verksamhetschef Peter Reinebo att summera den ansökan som gjordes.   

Och det finns lärdomar att dra, menar han. Att Stockholms stad först avsåg att söka OS men så sent som i april 2017 meddelade att de drog sig ur projektet gjorde förutsättningarna onödigt tuffa, menar han. SOK fortsatte då arbetet och fick först sista halvåret in politikerna i kampanjen igen.    

 – När vi tog upp stafettpinnen fick vi springa på så gott vi kunde fastän vi inte hade hunnit sätta på oss båda skorna än. Om vi ska söka ytterligare en gång är det nog bra om vi har två dojor på fötterna redan vid start. 

För Peter Reinebo utesluter inte fler OS-ansökningar.    

 – Att vara framåtlutad i sådana här projekt, när de dessutom inte innebär osäkra investeringar, är bara bra. Att investera i en ansträngning kan inte vara fel. 

Så, förlusterna till trots är tongångarna positiva. Inställningen är densamma på Stockholms Handelskammare. Men vd Andreas Hatzigeorgiou vill betona att det inte betyder att de bara vill ”glömma matcherna och gå vidare”.    

 – Jag vill vara tydlig med att jag fortfarande inte är nöjd med utfallen, säger han. Med EMA kunde regeringen ha visat ett starkare ledarskap och varit tydlig i sin kommunikation. Vid OS-ansökan var det samma sak, det saknades helhjärtat engagemang från politikerna hela vägen från start till mål. 

Även Andreas Hatzigeorgiou ser möjligheter till fler ansökningar från regionens sida, oavsett vad det gäller.    

 – Jag är själv en gammal idrottskille; jag sysslade med hockey, säger han. Då vet man att man ibland får en tackling som gör ont för stunden, men att det enda rätta är att skaka av sig och ge sig ut på isen igen. Det viktiga att ta med sig är att framför allt politikerna förstår att vi inte kan ta för givet att Stockholm är störst, bäst och vackrast för alla. Vi spelar i en global elitserie och där är konkurrensen stenhård. 

”Exit strategy”  

Det tycks råda vad idrottspsykolog Göran Kenttä skulle kalla ett sunt efterarbete. Såväl EMA- som OS-kampanjen har tillåtit sig att känna besvikelse, men har sedan också analyserat sina insatser. Och båda är tämligen nöjda med prestationerna, trots att resultatmålen inte nåddes. Ja, båda lyckades till och med få in Göran Kenttäs ”Exit strategy”, där man samlade gruppen och tillät sig vara stolta även vid förlust. 

Peter Reinebo minns med glädje middagen i en trädgård i Lausanne efter OS-omröstningen i juni 2019:    

 – Det var en fantastisk känsla, säger han. Vi var som ett koncentrat av Sverige med representanter från kommuner, regering, idrottsrörelse, näringsliv … Och stämningen var så god att jag faktiskt tänkte: Förlorade vi verkligen? 

Han pausar för ett ögonblick. Sedan säger han:    

 – Den kraften som fanns där tror jag att vi kan ha god nytta av i framtiden oavsett vilken fråga det gäller. Erfarenheten av vad vi alla kan göra tillsammans, den blir det viktigaste jag tar med mig från vår ansökan.  

Vill du läsa mer?

Artikeln publicerades först i STHLM Magazine, ett magasin från Stockholms Handelskammare där du hittar mer spännande läsning om allt ifrån boendeformer och företagskluster till löprundor och skräpplockning.