Tidigare flyttade människor till städer för att det var där jobben fanns. I dag flyttar vi till städer som vi trivs i. Sedan följer företagen efter, i jakt på kompetens. Därför behöver man skapa en bra grogrund för både företag och människor. Vi på Handelskammaren kallar det för näringslivsklimat och individklimat.

Individklimat betyder att en stad behöver bra bostäder, en väl fungerande kollektivtrafik och skydd mot kriminalitet. Men också levande grönområden och uteserveringar fria från regelkrångel. Det och mycket annat bidrar till stadens attraktivitet och tillväxt.

Parker stärker den biologiska mångfalden, svalkar när solen ligger på och slukar regnvatten under en vanlig svensk sommar. De är platser där man kan testa sin maxpuls eller vandra planlöst. Kanske kan en park till och med vara bildande för oss storstadsbor?

Men de betyder också något för attraktion och identitet.

Föreställ dig New York utan Central Park eller London utan Hyde Park. Inga legendariska spelningar av Janis Joplin eller Simon & Garfunkel, inga flygande frisbees eller utbredda picknickfiltar. Parker gör staden till något utöver en plats där många bor och arbetar. Och i företagens jakt på kompetens är sådana värden avgörande.

Oavsett vilka värden man tillskriver en park är följande ekvation bärande: ju fler besök, desto större nytta. En park som ingen besöker är som trädet som faller i skogen utan att någon hör det. Vad är parkens värde om ingen är där?

Samma utgångspunkt för värdering ska även gälla för vår stads högst aktade park: Kungliga nationalstadsparken.

Vår undersökning visar att ungefär två av tio stockholmare aldrig besöker parkområdena på Norra Djurgården eller Ladugårdsgärdet. Fyra av tio besöker dem högst några gånger per år. En av tio besöker dem en gång i månaden eller oftare. Det är ett underbetyg.

Målet för Nationalstadsparken måste vara att bli hela Stockholms park. Det betyder inte att upplevelsen tunnas ut och får lägre kvalitet för den enskilda besökaren. Delad glädje är snarare dubbel glädje. Så även för Nationalstadsparken. Och det kräver att vi ser på vissa platser med nya ögon.

Nationalstadsparkens skyddade status bör inte begränsa tanken på dess framtida utveckling. Runt om i världen har det privata näringslivet en given plats även i städers parker. Det får vissa i Stockholms styre att skruva på sig.

Men då glömmer man att mycket i vardagen sköts av det privata näringslivet. Kollektivtrafiken som tar oss ut till skogen, glassen som säljs vid badstranden, kajakuthyrningen vid sjön, bastun vid bryggan och yogaretreatet på kursgården.

Verksamheter som skapar anledning till besök, låter oss upptäcka något nytt och håller humöret uppe när små fötter börjar bli trötta.

Vår undersökning visar att sju av tio föredrar grönområden med olika verksamheter och funktioner framför grönområden utan sådana inslag. De efterfrågar caféer, restauranger, uteserveringar och återkommande kulturella evenemang. Sådant som helt enkelt bidrar till parkens liv.

Förra året fyllde Nationalstadsparken 30 år. Det har varit 30 år som präglats av att skydda parken och dess värden. Dessutom har man genomfört välbehövliga infrastruktursatsningar under de senaste åren. Den här rapporten låter oss blicka framåt och förstå hur parkens värden ska bli tillgängliga för fler stockholmare. Vi hoppas att rapporten kan bredda synen på vilka aktörer som kan hjälpa till att stärka Nationalstadsparken under de kommande 30 åren.

Trevlig läsning!

Nationalstadsparkens många områden

Den stora yta som utgör Nationalstadsparken består av flera områden med varierande plats i stockholmarnas medvetande.

Djurgården är Nationalstadsparkens grand old lady. Känd av alla och besökt av många. Gröna Lund, Skansen, Vasamuseet, Nordiska museet, Junibacken, ABBA The Museum, Liljevalchs och Rosendal lockar tillsammans över 10 miljoner årliga besök.

Betydligt färre besökare hittar till Bergshamra. I stället är det ett bostadsområde mitt i Nationalstadsparken. Något man bor i, går igenom, cyklar förbi, rastar hunden i eller kanske inte riktigt tänker på alls.

Där emellan finns en myriad av olika platser. Hagaparken med sina kungliga miljöer och stora gräsytor. Brunnsviken med vatten, promenadstråk och bad. Norra Djurgården med universitet, idrott, skogspartier och öppna landskap. Ladugårdsgärdet med sitt potpurri av militärhistoria, evenemangsytor, vardagsmotion och stäppliknande gräsmattor. Fjäderholmarna med skärgårdskaraktär bara en kort båtfärd från city.

Totalt omfattar Nationalstadsparken cirka 27 kvadratkilometer. Den sträcker sig över en mil genom Solna, Stockholm och Lidingö, från Ulriksdal och Sörentorp i norr till Djurgården och Fjäderholmarna i söder. Här ryms parker, slott, museer, skogar, öppna marker, stränder, vattenrum, bostadsområden, högskolor, arbetsplatser och några av landets mest välkända besöksmål.

Parken är stor, har mycket uppskattade attraktioner men är som fenomen också ganska okänd för stockholmarna. Nära hälften av de tillfrågade respondenterna svarar att de inte vet vad Nationalstadsparken är för något. Två av tio har hört talas om den men vet inget mer. Drygt en av tio säger att de väl vet vad det är.

Alltså, världens första nationalstadspark är okänd för en stor del av invånarna i den region den ligger i.

Kännedomen varierar tydligt med ålder. Medan varannan person över 64 år känner till Nationalstadsparken ser det inte lika ljust ut bland de yngre.

I åldersgrupperna 18–29 och 30–49 år känner ungefär var fjärde person till parken. Det är samtidigt grupper för vilka parken kan fylla viktiga funktioner för rörelse, utflykter, barns fritid, kultur och vardagsrekreation.

Kännedomen är lägre utanför innerstaden

Dessutom finns det en geografisk dimension. Kännedomen är högst i innerstaden, där 46 procent säger att de ungefär eller väl vet vad Nationalstadsparken är. Men bland boende i närförort (t.ex. Gröndal, Huvudsta, Råsunda, Alvik, Årsta) faller den faktiska kännedomen till 31 procent. Bland boende i ytterförort (t.ex. Farsta, Vällingby, Sköndal, Täby, Hässelby strand) är motsvarande siffra nere på 24 procent.

Det betyder att Nationalstadsparken inte fullt ut fungerar som en gemensam resurs för hela Stockholm. Den finns i medvetandet för dem som redan bor nära, men är betydligt mer diffus för dem som bor längre bort.

Det är ett problem. Inte för att alla stockholmare måste ha detaljkunskaper om parken, utan för att låg kännedom gör tröskeln högre till ett av regionens största gröna rum. En park som människor inte känner till blir heller inte en plats som de naturligt använder

Nationalstadsparken används på många olika sätt och i olika utsträckning. Två av parkens delar som inte har lika tydliga besöksmål som övriga delar är Norra Djurgården med platser som Laduviken, Stora Skuggan, Lill-Jansskogen, Ugglebacken och Oxberget samt Ladugårdsgärdet som innefattar Sportfältet, Loudden, Hundudden, Djurgårdsbrunn och Kaknäs. Eftersom de platserna inte har tydliga målpunkter så har vi valt att undersöka de platserna lite extra.

Debatten om parker låser sig ofta fast i en falsk motsättning. Antingen ska det vara som Tantolunden med engångsgrillar och zumbadans, eller så är det Nackareservatet – mera präglat av djupandning och vinterbad.

Stockholmarna verkar inte se saken så binärt.

En majoritet vill ha grönområden som är mer än bara grönområden

Sju av tio föredrar att grönområden har olika verksamheter och funktioner. Bara två av tio föredrar grönområden som ”bara” är grönområden. Denna preferens är oberoende av ålder, kön och bostadsort.

Det betyder inte att alla platser ska fyllas med caféer, evenemang och verksamheter. Resultatet tyder dock på att många ser verksamheter och funktioner som en del av grönområdens tillgänglighet och användbarhet.

En lekpark kan vara en välkommen distraktion för en barnfamilj. En bänk kan avgöra om en äldre person orkar gå genom parken. Ett café kan utveckla en promenad till ett värdefullt möte. Uthyrning av kajak, cykel eller spel kan göra en parkutflykt lockande för den som inte äger sådan utrustning.

White Arkitekter tolkar: Stora Skuggan, Experimentfältet 2.0

En öppen plats för natur, experiment och nya former av stadsliv

Stora Skuggan har en lång historia som plats för försök, odling och kunskapsutveckling. Den historien kan få en ny betydelse idag. Experimentfältet 2.0 bygger vidare på platsens identitet genom att låta landskapet bli en arena för tillfälliga verksamheter, nya samarbeten och praktiska försök.

Här kan universitet, näringsliv, kulturaktörer och civilsamhälle mötas för att undersöka allt från biologisk mångfald och vattenhantering till material, mat, rekreation och nya sätt att använda det offentliga rummet.

Arkitekturen är lätt, reversibel och möjlig att förändra över tid. Paviljonger, bryggor och mindre byggnader kan rymma café, restaurang, uthyrning, utställningar, labb och experiment, konserter och evenemang, med parkens landskap som utgångspunkt.

På så sätt kan Stora Skuggan utvecklas utan att bli färdigbyggt. Funktioner kan testas, förändras och försvinna igen. Experimentfältet blir en plats där natur, näringsliv, forskning och vardagsliv möts och där nya idéer för stadens utveckling kan prövas i verkligheten.

Precis som i resten av Nationalstadsparken beror besöksfrekvensen för Ladugårdsgärdet och Norra Djurgården delvis på var man bor. Det är kanske inte så konstigt att mönstret ser ut så. Vi människor använder gärna det som finns nära oss i vardagen. Men med det sagt finns en stor potential att tillgängliggöra större delar av parken för fler.

Innerstadsbor besöker oftare

Bland boende i innerstaden besöker 16 procent Norra Djurgården och 14 procent Ladugårdsgärdet varje månad eller oftare. Ungefär varannan innerstadsbo besöker platserna minst några gånger per år.

När- och ytterförortsboende besöker mer sällan

Bland boende i närförort faller nivåerna. Sex procent besöker Norra Djurgården och åtta procent Ladugårdsgärdet varje månad eller oftare.

I ytterförort är besöksfrekvensen ännu lägre. Fyra procent besöker Norra Djurgården och tre procent Ladugårdsgärdet varje månad eller oftare.

Ungefär var tredje person i både när- och ytterförort besöker de olika grönområdena minst några gånger per år.

De undersökta delarna av Nationalstadsparken används ojämnt i regionen

Vi kan se att Nationalstadsparken i dag inte riktigt fungerar som hela Stockholms vardagsrum. Den är mer närvarande för dem som bor nära och mer avlägsen för dem som bor längre bort. Detta inte bara geografiskt, utan också mentalt.

Det är ett problem av två skäl.

För det första ligger en av huvudstadsregionens största gröna kvaliteter mitt i regionen, men används ojämnt. För det andra riskerar parken att bli en angelägenhet bara för dem som redan känner till den, som redan hittar dit och har den nära i sin vardag.

Så kan fler få tillgång till parkens värden

Allemansrätten bygger på en idé om tillgång. Men tillgång är inte samma sak som användning. Den som saknar kunskap, utrustning, tid eller vana använder inte naturen bara för att den är formellt tillgänglig. Därför handlar det också om att sänka trösklar och skapa fler skäl att söka sig dit.

Här kan näringslivet fungera som en katalysator.

Näringslivet kan skapa anledningar till besök

Ett företag som hyr ut kajaker gör vattnet mer tillgängligt. Ett café kan göra promenaden mer social. En kulturaktör skapar en anledning att komma tillbaka. En idrottsförening kan bidra till mer aktivitet och närvaro. En restaurang eller uteservering kan förlänga säsongen och göra parken attraktiv flera av dygnets timmar.

Nationalstadsparkens skydd är tydligt. Ny bebyggelse, anläggningar och åtgärder får bara ske om det kan göras utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att natur- och kulturvärden skadas. Länsstyrelsens vård- och utvecklingsplan är inte styrande men ska fungera som stöd för skötsel, förvaltning och utveckling.

Därför behöver Stockholm en vision för hur nationalstadsparken ska aktiveras som är tydlig, förutsägbar och varsam.

När stockholmarna får frågan vad som skulle få dem att besöka Norra Djurgården och Ladugårdsgärdet oftare anger flest caféer och fik (30 procent), bättre kollektivtrafik till området (28 procent) och restauranger och uteserveringar (27 procent). Därefter följer återkommande kulturella evenemang, badplatser, fler toaletter, picknickplatser, utsiktsplatser, belysning kvällstid och lekplatser.

Vad som lockar till fler besök varierar med bostadsområde. Innerstadsborna efterfrågar i högre grad sådant som förlänger vistelsen. Flest anger caféer och fik (36 procent), följt av bättre kollektivtrafik (31 procent) och restauranger och uteserveringar (30 procent). Innerstadsbor sticker också ut i efterfrågan på badplatser (26 procent) och bastu (11 procent).

För boende i närförort är bättre kollektivtrafik den främsta anledningen (29 procent) där flest anger det som något som skulle få dem att besöka platserna oftare. Därefter följer caféer och fik (28 procent) och restauranger eller uteserveringar (25 procent).

Bland boende i ytterförort ligger caféer och fik samt restauranger och uteserveringar högst, båda på 30 procent, följt av bättre kollektivtrafik (25 procent). Ytterförortsbor sticker också ut i efterfrågan på utsiktsplatser (18 procent).

Besöksdrivarna varierar även med ålder

Även ålder påverkar vad som skulle få stockholmare att använda Nationalstadsparken mer. Bland personer upp till 29 år är caféer och fik den starkaste drivaren (33 procent), följt av bättre kollektivtrafik (31 procent). Gruppen ligger också relativt högt på badplatser (20 procent), möjlighet att hyra utrustning (16 procent) och utsiktsplatser (17 procent).

I åldersgruppen 30 till 49 år är bättre kollektivtrafik den starkaste drivaren (31 procent), följt av caféer och fik (29 procent) och restauranger och uteserveringar (25 procent). Gruppen sticker också ut genom att lekplatser når hela 19 procent.

För personer mellan 50 och 64 år är tillgång till caféer och fik samt restauranger och uteserveringar särskilt betydelsefull, då en av tre svarande anser att det hade fått dem att besöka grönområdena oftare. Återkommande kulturella evenemang hamnar också högt (28 procent).

Bland personer över 64 år är efterfrågan lägre på många aktivitetsorienterade alternativ. Caféer och fik ligger även här högst (25 procent), följt av restauranger och uteserveringar (23 procent), bättre kollektivtrafik (22 procent) och fler toaletter (20 procent).

Det finns pengar i parken

Rekreation i ett skogs- eller naturområde har ekonomisk verkan. Enligt Skogsstyrelsen kan denna verkan beräknas genom att multiplicera den genomsnittliga utgiften besökarna har med antalet besökare.¹ En analys som WSP genomfört på uppdrag av Naturvårdsverket visar att det samhällsekonomiska värdet per besök i ett rekreationsområde i Östersunds kommun uppskattats till 956 kronor per specifik besökare, och i ett område i Stockholms skärgård beräknades det till 174–196 kronor per besök. En studie av en finsk nationalpark visade en genomsnittlig ekonomisk verkan på motsvarande cirka 1 000 kronor per besök i den lokala ekonomin.²

Som ett illustrativt räkneexempel antas att 50 000 personer gör ett ytterligare besök per år och spenderar mellan 100 och 200 kronor lokalt. Det skulle motsvara mellan 5 och 10 miljoner kronor i ytterligare lokal omsättning.

Ett parkbesök är rena hälsokuren

De direkta konsumtionseffekterna är dock bara en del av bilden. Den ekonomiska nyttan av ett naturbesök uppstår också på ett annat sätt: genom att besökaren håller sig friskare.

Forskningen visar att vistelse i natur- och grönområden kan bidra till minskad stress, ökad fysisk aktivitet och förbättrat psykiskt välbefinnande.³ Länsstyrelsen i Stockholm slår fast att friluftsliv bidrar till att förbättra människors fysiska och psykiska hälsa, något som i sin tur leder till stora samhällsekonomiska besparingar.⁴

Folkhälsomyndigheten har beräknat att stillasittande och otillräcklig fysisk aktivitet kostade det svenska samhället 16,5 miljarder kronor år 2023 kopplat till cancer, hjärt-kärlsjukdom, psykiatriska tillstånd och typ 2-diabetes. Av detta utgjorde de direkta sjukvårdskostnaderna 5,5 miljarder kronor.⁵ En bredare analys från SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) som inkluderar fler riskfaktorer kopplade till ohälsosamma levnadsvanor – däribland fysisk inaktivitet – uppskattar de totala samhällskostnaderna till 40–55 miljarder kronor per år.⁶ Siffrorna visar storleken på samhällskostnaderna för fysisk inaktivitet. De anger inte hur stor del som kan påverkas genom fler besök i Nationalstadsparken.

De hälsoekonomiska vinsterna uppstår dock först när människor faktiskt använder miljöerna. Länsstyrelsen i Stockholm är tydlig med att tre grundläggande förutsättningar krävs för att friluftsliv ska bidra till bättre hälsa: tillgång, tillgänglighet och kvalitet.⁷ Ett grönområde som är svårt att nå, okänt eller sällan besökt riskerar därför att ge betydligt mindre samhällsnytta än ett grönområde som används regelbundet.

För att realisera naturens hälsovinster krävs inte bara tillgång till grönområden utan också att människor har anledning och möjlighet att besöka dem. Internationella hälsoekonomiska beräkningar visar att värdet av parker ofta beräknas just genom faktisk användning, exempelvis i form av uppskattad samhällsnytta per besök.⁸

Därför finns det behov av att få fler stockholmare att besöka Nationalstadsparken.

Kortfattat vill stockholmarna ha fler vardagliga skäl att besöka både Ladugårdsgärdet och Norra Djurgården. Men det finns nyanser mellan grupper som är viktiga att lyfta fram. Innerstadsbor vill i högre grad ha sådant som förlänger vistelsen – exempelvis bad och bastu. Närförorten efterfrågar framför allt bättre kollektivtrafik. Ytterförorten behöver tydligare målpunkter och starkare skäl att resa dit. Unga efterfrågar aktivitet och utrustning. Barnfamiljer behöver logistik och lek. Äldre behöver grundservice.

Att förändra Kungliga nationalstadsparken är inte enkelt. Åtgärder både inom parken och i dess omgivning omfattas av miljöbalkens skyddsbestämmelser. I parken får ny bebyggelse, nya anläggningar och andra åtgärder bara vidtas om de kan ske utan intrång i parklandskapet eller naturmiljön och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden skadas. Undantag medges enbart för tillfälliga åtgärder som höjer parkens värden under förutsättning att parken återställs. Åtgärder utanför parken ska prövas med avseende på om de kan orsaka påtaglig skada på riksintresset.

Här är våra förslag.

En park för Stockholm i tiden

Kungliga nationalstadsparken ska utvecklas med utgångspunkt i dess starka natur- och kulturvärden. Fler stockholmare kan samtidigt få möjlighet att upptäcka och använda parken. Det kräver tydligare ansvar, bättre tillgänglighet och varsamt utformade verksamheter som prövas mot parkens lagskydd. Förslagen i rapporten bör därför utvecklas vidare i samverkan mellan staten, kommunerna, markförvaltarna, civilsamhället och näringslivet.